Sover gott med Polly   Lill-groda   Precis hemkommen från BB och testar sin nya säng

Onsdagen den 23 September

Värkarna blev värre idag. Roger följde med ut och gick med hundarna. Målaren gjorde färdigt hallen, köket och badrummet, så nu är hela lägenheten som ny:)

Jag, Roger och vovvarna åkte ut till Knösö innan lunch så hundarna fick springa lösa och vi vandrade runt bland klipporna. Jag var tvungen att stanna då och då och hålla mig i Roger vid varje värk.

När vi kom hem igen gjorde det så ont så jag höll på att börja grina...

Klockan 15.00 hade vi tid på FL igen angående mängden fostervatten. På UL konstaterades att jag hade tillräckligt med fostervatten och att det hunnit bli lite mer sen sist.

Sen fick jag komma in i ett undersökningsrum och ligga med CTG ett tag. Jag hann få två kraftiga värkar och barnmorskan som undersökte mig sa att livmodertappen var så gott som utplånad men jag var bara öppen 1 cm än så länge.

Vi fick gärna stanna kvar om vi ville man jag tyckte det var bättre att åka hem.

Så vi åkte och lämnade av hundarna hos deras respektive hundvakter. Under bilfärden hade jag jättemycket värkar med ca 3-4 min mellanrum. Jag höll mig kramaktigt i dörrhandtaget.

När vi kom tillbaka till lägenheten fixade Roger ett varmt bad och en smothie till mig. Det var jätteskönt att bada, trots att jag frös så jag skakade.

Efter badet och fleera värkar, tyckte vi båda att det nog var dags att åka in till FL. Vi tänkte först stanna och kolla på Idol, men jag hade så ont så jag ville ha något smärtstilllande.

Klockan var väl ca 19.30 då jag blev inskiven av barnmorskan Lena Zörner. Vi får först ett vanligt rum där vi kan ligga och vila. Jag har min TENS apparat och barnmorskan hjälper mig att ställa in den på rätt frekvenser. Den fungerar bra som smärtlindring en stund. Jag får en smörgås och nyponsoppa.

Sen får jag ondare igen så jag får alvedon och lite morfin för att kunna sova en stund. Jag blir lite dåsig men kan inte sova utan blir tvungen att ställa mig upp varje gång det kommer en värk. Är dock så trött så jag hinner somna mellan varje gång.

Torsdagen den 24 September

Klockan 02.15 ringer jag på barnmorskan för att jag har så ont och inte kan sova. Hon kollar bebisen som nu är helt fixerad. Jag ska få bada men först blir det en dush eftersom badkaret var upptaget.

Klockan 03.15 får jag bada. Det känns bra förutom när värkarba kommer. Då får R. dusha mig på magen med slangen.

Efter badet flyttas vi in i en förlossningssal och jag får äntligen börja använda lustgasen. Det dröjer inte länge förrens jag är "inne i dimman" och R. tycker att jag börjar prata roligt;-)

Jag andas på i lustgasen tills den inte känns bra längre. (Blir torr i munnen och känner mig yr)

Klockan är 06.00 på morgonen och nu är det dags för rejälare doningar. Fram med EDAN!

Klockan 06.15 får jag epidral av någon rolig farbror (tyckte jag då) som pratade som Hempo Hilden.

Jag försöker gå på toa och kissa, men jag kan inte p.g.a bedövningen. Så sköterskorna får sätta in en tillfällig kateter och tömma mín stackars blåsa.

Efter ett tag (runt 09.00) så tycker jag inte att EDAN har någon effekt längre. Jag har svinont på vänster sida konstant. Men sköterskorna vill ändå att jag ska ligga på vänster sida för att få bedövningen att "rinna över på den sidan"

Tyvärr fungerade det inget vidare och istället kräks jag ungefär 4l vätska på golvet och överallt. Jag kräks så våldsamt att blodkärlen i bägge ögonen går sönder-inte allför vackert!

Vid 10.40 tömmer de min blåsa ytterligare eftersom jag fortfarande inte kan kissa själv.

Klockan 11.00 kommer det ett gediget och skojfriskt fruntimmer och lägger en ny EDA. Jag gillade henne, hon verkade rejäl och lite bonnig:)

Den här gången tog EDAn där den skulle. Vilken befrielse att inte känna någon smärta längre!

Jag blir så glad och possitiv. Allla jag möter i korridoren säger att jag ser ut som en helt ny människa.

Jag kan t.o.m trösta och stötta en annan tjej som går runt och har ont.

Klockan 14.20 börjar tredje omgången barnmorskor. En mycket trevlig lite äldre kvinna som heter Gunlis Martinsson kommer in och presenterar sig. Hon tycker synd om mig som kämpat så länge och säger att: Kl 21.00 ikväll slutar jag mitt pass och innan dess ska vi ha fått ut din bebis!

Hon förklarar mycket om vad de ska göra för att hjälpa mig och jag känner mig lung och trygg med henne. R. tyckte också att han var kanon.

De kopplar in värkförstärkande dropp för att få fart på det hela. Droppet höjs och sänks efter hur bebisen mår.

Efter några timmar börjar jag känna mycket "tryck" nedåt.

Vid 19.00 känns "trycket" rejält. Jag försöker gå på toa, men inger händer förstås.

Jag går och står i "gåstolen" och försöke andas normalt genom värkarna (som nu inte längre gör ont utan bara trycker på)

Klockan 20.15 kopplas en tredje EDA spruta till droppet. Jag testar lustgasen igen men tycker inte att den har någon effekt utan vill bara börja krysta.

Jag får äntligen börja krysta och det känns verkligen som om man skulle "skita ut ett kylskåp"

Jag håller krampaktigt i R. Byter plats så vi står på varsin sida om sängen.

Jag svettas och är varm och skriker år någon att öppna ett fönster, vilket de gör. Jag är på väg att säga att jag inte vill mer, men nu säger barnmorskan att hon ser huvudet!

Allt går så fort, de säger åt mig att jag måsste upp i sängen för nu kommer bebisen. Jag fattar inte att det är så nära, men de får upp mig i sängen i sidoläge med ena benet i nån ställning. Barmorskan får hålla emot huvudet för att det inte ska gå för fort. Sen, en sista krystning och jag ser hur magen ligsom försvinner i en våg.

Klockan 20.54 (fem minuter innan banrnmorskan skulle sluta) föds vårat lilla barn!

Vi är så till oss så vi först glömmer bort att kolla om det blev en tjej eller kille. Men det gör pappa Roger när han klipper navelsträngen och det blev en liten Anton:)

Han vägde 3490 gr och var 51 cm lång. Så fin och perfekt!

Gunlis som arbetat som barnmorska i 29 år var riktigt imponerad över att jag hade så mycket krafter kvar när jag kämpat så länge (nästan tre dygn) Hon sa att jag var som värsta omföderskan.

En stund senare fick vi in en dukad bricka med blå servetter, flagga, mackor och te.

Jag och R. skålar för att allt gick så bra

Sen åkte vi upp till själva BB avdelningen där vi fick ett eget rum alla tre, våran nya lilla familj:)

Stort tack till Maria, Linnea och Inger som passade mina två "lurviga 4-benta barn" under vistelsen på BB!

Att det blev en lång och utdragen förlossning kan man lungt säga.

Hade värkar hemma i 36 timmar och sen blev det ytterligare 26 timmar på förlossningen.

Men klockan 20.54 torsdagen den 24 September så föddes han, våran lille Anton.

Han vägde 3495 gram och är 51 cm lång.

Vi mår alla bra och försöker nu anpassa oss till vardagen och allt vad det innebär med vår lilla nya familjemedlem:)

En förlossningsberättelse kommer så fort jag får tid.   En aldeles nykläckt liten Anton!

Från 02.30 inatt har jag haft massa värkar.

Men det är fortfarande allt från fem minuter till tjugo minuter emellan.

Jag är glad för att jag har min TENS apparat som hjälper lite när det gör som ondast.

Tänker vänta med att ringa förlossningen tills det är konstant fem minuter emellan. Man vill ju inte behöva åka fram och tillbaka i onödan...

Men som sagt, det är verkligen på G nu, vilket känns både bra och lite skrämmande. Om en värk kan göra så här ont, hur ont kommer det då inte göra sen?...

I morse kom det liite blod!

Ringde in till förlossningen och fick komma in på kontroll.

Det visade sig att det var "slemproppen" som släppt.

Sen kollade dom mitt fostervatten. Det var på gränsen till för lite (men bebisen mår bra) så jag fick en ny tid på onsdag då de ska mäta fostervattnet igen. Om det är lika lite då så kommer de förmodligen att sätta igång mig.

Det roliga var att direkt efter att vi lämnat sjukhuset så började jag få en del värkar som blev värre..

Men efter två alvedon och en powernap så avtog värkarna och nu är det nästan inga alls.

Vi får väl se vad som händer inom det närmsta...men spännande ändå att det äntligen börjar hända något:)

Imorgon har bebisen stannat en hel vecka på övertid.

Jobbigt kan tyckas-men vi har haft så fullt upp med flytten och omställning från hus till lägenhet att det faktist inte gör så mycket att bebisen är lite sen.

I fredags påbörjades arbetet med omtapetsering av hela lägenheten. Ska vara klart på torsdag är det sagt och jag har inga förhoppningar om att bebisen kommer innan dess.

Imorgon ska jag på kontroll hos barnmorskan igen och då får vi väl se vad hon tror om saken.

Jag har iallafall inga direkta känningar mer än sammandragningar. Har cyklat, gått långpromenader med hundarna, lagat mat och bakat ett stort lass kanelbullar. Men allt känns fortfarande som vanligt.

Kanske ska testa att bara ligga och inte göra någonting...lättare sagt än gjort.

Men förr eller senare kommer bebisen, det är ju skönt att veta;-)

Maria: Jag bor i Lyckeby nu. Du är så välkommen på bullkalas när bebisen väl är här:D

Ja då var man installerad i nya lägenheten. Vi börjar så smått komma iordning´men vi ska få hela lägenheten omtapetserad och med lite tur är det färdigt när jag kommer hem från BB.

Idag är det två dagars övertid. Fortfarande inga direkta känningar (mer än sammandragningar) så jag antar att bebisen tänker stanna där inne några dagar till.

Men jag har inte bråttom, den kommer när den kommer helt enkelt:)

Ja man är väl ingen superbloggare direkt. Vi är som sagt mitt uppe i flytten.

På tisdag går sista flyttlasset sen är det adjöss och goodbye till huset. Känns lite vemodigt att lämna det som varit vårat hem under hela 7 år...många minnen härifrån.

Men samtidigt känns det skönt att "börja på ny kula" i och med vårat nya liv som föräldrar.

Ingenting kommer någonsin bli sig likt igen, men det är väl det som är meningen:)

Bebisen har nog lyssnat på mitt råd att inte komma ut innan den 15:e (då vi flyttat klart) för det har varit tämligen lungt i magen. Inga direkta "känningar".

Antagligen hinner vi med ett besök till hos barnmorskan på måndag den 14:e då det är tänkt att bebisen ska komma.